Finnboda Varv
100 fartyg på 100 år
Finnboda Varv var tidvis ett av landets största. Under varvets hundra år gled 110 fartyg av stapelbäddarna innan allt tog slut i den stora varvskrisen. En rad fartyg flyter ännu – antingen som museifartyg, på Göta kanal eller t. ex. i skärgården. Många byggnader står kvar liksom rester av en stapelbädd som har sparats bland dagens bostäder – flera nya hus ligger på pirar i vattnet på de gamla fartygsdockornas plats.
Stadsingenjörskontoret och Sjökarteverket — Stockholm 1897
På kartan syns tydligt Finnboda slip i mitten och dagens Kvarnholmen hette då Hästholmen och var en ö. Sydväst om slipen syns Hvilan och gården Henriksdal och utefter den norra kusten byggnaden Henriksborg – det gula gamla stenhuset som en gång var dårhus och som idag är bostadsrätter.
Ett tidigt foto från Finnboda slip. Årtal och fotograf okända. Sjöhistoriska muséet. Fo 3427. Den minsta vita byggnaden, på berget till höger, står kvar än idag i förfallet skick – snett emot livsmedelsbutiken.
I Finnboda låg tidigt ett tunnbinderi och ett becksjuderi där man framställde beck för att bl. a. täta båtar och skepp. Det var en farlig verksamhet och låg därför här utanför staden. Namnet Finnboda kan ha kommit från att skutor från Finland ofta lade till här – men en hamn har det aldrig varit trots dagens namn.
1873 tog Bergsunds Mekaniska Verkstad över området. Bergsunds var ett varv och en verkstad som länge legat på västra Södermalm, norr om Hornstull.
Från början var Finnboda bara en slip som reparerade fartyg. Men skeppsbyggandet tog snabbt fart i Finnboda. Med tiden hade nämligen de skepp som Bergsunds byggde på mälarsidan blivit allt större och Slussen var nu för liten för att stora skepp skulle kunna slussas ut i Saltsjön.
Finnboda vid 1800-talets slut. Fotograf okänd. CNH – Centrum för näringslivshistoria.
Det första fartyget som byggdes på Finnboda Varv var lastångaren Talmud som Alfred Nobels bror Ludvig hade beställt. Den levererades 1882 och användes för att skeppa olja som Ludvig Nobel utvann vid Svarta Havet.
Nu var varvet en stor arbetsplats för 280 personer. Arbetsdagarna var 10 timmar långa plus en middagsrast på en timma. En del av arbetarna bodde i något av varvets hus i bergen runtomkring. Andra åkte ångslup från staden. Båten passerade Saltsjöqvarn, Finnboda och gick vidare till dagens Kvarnholmen och sedan in till industrierna inne i Svindersviken.
Kanonbåten Coreatz, som levererades 1886 till tsaren, hade både segel och ångmaskin. Den deltog i strider under det s. k. Boxarupproret i Kina och i ett krig med Japan 1904 skadades Coreatz svårt och sprängdes av besättningen som övergav fartyget. Okänd fotograf.
Redan 1884 och 1886 levererades två kanonbåtar till den ryska kejserliga flottan i S:t Petersburg.
Otto Frestadius ingick i varvets ägarfamilj och var verkställande direktör för Bergsunds Mekaniska Verkstads AB och även Finnboda Slip/Varv 1874–1903.
Otto deltog i försäljningen av varvets fartyg. I sina memoarer ”Ottos minnen” har han beskrivit hur svårt det var att ta sig in på varvsmarknaden och hur det kunde gå till att sälja fartyg till det kejserliga Ryssland med mutor och list.
I sina minnen beskriver han leveranserna av flera fartyg till Ryssland. När kanonbåten Coreatz (Koreanen) levererades i S:t Petersburg kallades Otto för direktör Bergsundsky och presenterades för tsaren Nikolaus II och tsarinnan Alexandra Fjodorovna när han förevisade fartyget. Otto kände sig enkelt klädd och fick kritik för att han visade sig för kejsarparet i ”guttapercha”-galoscher d.v.s. gjorda i gummi. Dock lyckades han få skaka hand med tsaren vilket egentligen inte var tillrådligt eftersom tsaren var kyrkans överhuvud och oberörbar.
Pansarbåten Wasa sjösätts 1902 och användes av den svenska marinen till 1940. Fotograf okänd. Sjöhistoriska muséet. Fo 220368.
Finnboda Varv fick alltså länge kämpa hårt för att få beställningar i Sverige eftersom Kockums Varv dominerade totalt. Men till sist lossnade det och en rad fartyg levererades till den svenska marinen de närmaste årtiondena.
Kurt von Schmalensée var varvets chef i 35 år från 1881 till 1916. Rösträttsreglerna på den tiden gav honom och chefen för superfosfatfabriken i Svindersviken mycket stor makt i Nacka. Länge sköttes kommunens bokföring på varvets kontor innan Nacka anställde sin första kommunalkamrer.
Fylgia sjösätts 1905. Fotograf Erik No. Fo 157737. Sjöhistoriska muséet.
Pansarkryssaren Fylgia var den svenska marinens största fartyg i början av 1900-talet och dess mest berömda. Tusentals personer såg sjösättningen vid Finnboda där naturligtvis kungen och drottningen var på plats. Fylgia var 117 m långt, vägde 4 310 ton och kunde göra 21,5 knop.
Fylgia möter segelskeppet Saga på Nordsjön under sin jungfruresa till USA. Målning av Jacob Hägg. Sjöhistoriska O 10037.ti Den utdragna stäven kunde användas för att ramma andra fartyg.
Fylgia moderniserades flera gånger och var i tjänst fram till 1953.
Nu var Finnboda Varv etablerat och vid sekelskiftet 1900 var Finnboda ett av landets största varv med närmare 700 anställda. Det allra mesta gjordes med handkraft. Matsalen på Finnboda värdshus var indelad i tre klasser – arbetarna hänvisades naturligtvis till den enklaste.
Sundet, mellan det som då var Finnboda och Hästholmen/dagens Kvarnholmen. Idag mynnar tunneln här och till vänster ligger Finnboda Kajväg i stället för berget på bilden. Foto Gunnar Götherström 1934. Nacka lokalhistoriska arkiv
Här syns Hästholmssundet mellan Finnboda och dåtida Hästholmen innan det fylldes igen. Hästholmen bytte på 1930-talet namn till Kvarnholmen.
Vid småbåtarna till höger ligger idag Hästholmens båtklubb – med just det namnet. Den lilla ön i mitten av bilden kallades Limpan och till vänster ligger Finnboda Varv.
Lastfartyget Freja 1938. Okänd fotograf. Sjöhistoriska muséet. Fo 206565.
Det var trångt på varvsområdet. Här ska det 83 meter långa lastfartyget Freja sjösättas 1938. Under andra världskriget, med mängder av fartygsreparationer, var så många som 800 personer anställda på varvet.
Fredrika sjösätts 1942 – just där Sjövägens båtar idag har sin tilläggsplats. Okänd fotograf. Statens maritima muséer. Huset där Foogia idag har sitt möbelvaruhus syns till vänster.
Finnbodaberget 1938. Centrum för Näringslivshistoria.
I bergen ovanför varvet låg varvets personalbostäder. Danvikshem syns längst bort i bilden till vänster. Några enstaka hus ligger ännu kvar men området domineras idag av Danvikshems seniorbostäder och de allra senast byggda husen i slutet av Östra Finnbodavägen.
På klippan närmast, där fotografen står, byggdes i slutet på 1940-talet de personalbostäder som fortfarande står kvar. Arkitekter var bröderna Erik och Olle Ahlsén, som senare ritade den nya Hvilans skola och hela Henriksdalsringen.
Närbild av personalbostäderna från öster 1938. Okänd fotograf. Finnboda Varv AB:s arkiv, Stockholms företagsminnen.
Här syns bebyggelsen på nära håll. Den gamla chefsbostaden, från 1835 och Beckbrukets tid, är det vita huset i förgrunden. Det är byggnadsminne, men står idag mycket förfallet på berget mittemot livsmedelsbutiken.
Närmast bakom syns den då nybyggda chefsbostaden, disponentvillan, som byggdes för familjen Schmalensée. Längre bort ligger hus för tjänstemännen och för arbetarna. Bara några enstaka hus ligger idag kvar längst bort.
Arbetarbostäder ovanför Finnboda. 1943. Foto Gunnar Götherström. Nacka Lokalhistoriska arkiv.
De flesta arbetarbostäderna låg samlade längs en gata högt uppe på berget som mynnade mot norr. Här fanns också en matbutik.
Ett tvättrum på Finnboda varv 1948. Fotograf AFA-Foto. Centrum för Näringslivshistoria.
Varken arbetsmiljön eller bekvämligheterna var i dagens nivå. Svåra olyckor och dödsfall förekom genom åren. På 40-talet anställdes en sjuksköterska och i början av 50-talet en läkare.
Varvets svåraste olycka inträffade 1990 då passagerarfärjan Sally Albatross brann när det låg inne för reparation. Det var gnistor från en skärbrännare som utvecklades till en storbrand och röken låg tät över Stockholm. Alla lyckades rädda sig ur fartyget och ingen omkom i branden som tog flera dygn att släcka. Skadorna har uppskattats till uppåt 500 miljoner kronor.
Vid en rättegång i Nacka tingsrätt kunde ingen på varvet dömas för branden trots att åklagaren var väldigt kritisk mot varvet och flera anställda för misstag och en lång rad försummelser med brandsäkerheten.
Varvsgrinden vid slutet av en arbetsdag 1948. Till vänster innanför grinden skymtar marketenteriet som idag är kontor och skola. Till höger innanför grinden är platsen för dagens livsmedelsbutik. Foto AFA-Foto. Centrum för näringslivshistoria. NLA
Färjan Gotland provkörs efter reparationer på Finnboda. I bakgrund syns mattfabriken på Henriksborgsklippan där radhusen idag ligger. Bakom aktern syns den gamla linoljefabriken. Fotograf Thure Ehrnlund. Sjöhistoriska muséet. Fo 6944
Många båtar har en spännande historia. Färjan Gotland t. ex. byggdes i Holland 1964 men reparerades flera gånger på Finnboda Varv. Fartyget var med om flera kollisioner och en explosion. Efter Gotlandstrafiken såldes det många gånger och tillhörde en tid marockanska marinen som transportfartyg. På 90-talet såldes fartyget till Grekland och hette då Diva och Delfini och gick i trafik till Turkiet och slutade 2003 sin dagar uppkörd på en turkisk strand för att huggas upp.
De båda husen på bilden från 1949 står kvar och stapelbädden syns tydligt i bildens nederkant. Det ljusa huset var snickeri- och timmermansverkstad. Huset till vänster var verkstadskontoret. Fotograf Stig Herbst. Sjöhistoriska Fo 65448C.
Uppe till vänster, syns huset där möbelvaruhuset Foogia idag ligger. På den här bilden 1961 är det fortfarande ångmaskinsverkstad. SGL-huset som sticker upp ännu längre bort var affärs- och ritkontor. Fotograf Stig Herbst. Statens maritima muséer. Fo 73311A
Finnberget i början av 1950-talet, till vänster, med de då nybyggda personalbostäderna. I flytdockan ligger fartyget M/S Birger Jarl. Den idag, delvis bevarade, stapelbädden syns i mitten av bilden. Fotograf Oscar Bladh. Stockholms stadsmuseum.
Under 100 år byggde Finnboda Varv 110 fartyg: en rad olika örlogsfartyg till ryska och svenska marinen, lastfartyg, isbrytare, bogserbåtar, passagerarfartyg, en flytdocka och skrov till oljeplattformar.
Svenska marinen var länge en viktig kund – men många fartyg byggdes också för Ryssland och senare Sovjetunionen.
Här är några fartyg som blivit mer kända än andra:
1915 byggdes den isbrytare som nu heter St Erik och ligger som museifartyg vid Wasavarvet.
Diana byggdes 1931 för trafiken på Göta kanal mellan Stockholm och Göteborg och är fortfarande i trafik.
Gustav af Klint byggdes 1941 som tjänstefartyg åt det då Kungliga Sjöfartsverket. Idag hotell och vandrarhem vid Söder Mälarstrand, väster om Slussen.
1953 byggdes passagerarfartyget Birger Jarl som mest gick i trafik till Åland (Ånedinlinjen) så sent som 2013 och blev sedan vandrarhem vid Skeppsbron och försvann till sist från Stockholm.
1962 sjösattes Svea Jarl som även var bilfärja. Gick i trafik till Finland först för Silja Line och sedan för Viking Line (som Apollo III). Hamnade till sist i Thailand och höggs sedan upp i Indien.
1978 byggdes de båda passagerarfartygen Vindöga och Solöga åt Waxholmsbolaget och de går fortfarande i reguljär trafik i skärgården.
Vikingterminalen vid Stadsgården svetsades till stor del av arbetare från Finnboda och varvets folk skötte även mycket av monteringsarbetet för Globen.
Fartyg upplagda för reparation 1972. Fotograf Thor-Björn Johansson. Sjöhistoriska.
På 1970-talet jobbade Mikael Josephson några år på varvet som plåtslagare. I boken ”Finnboda Varv och fartygens som byggdes där” beskriver han levande arbetet, miljön och kamratskapet. Det var lite av en bruksmiljö med många invandrare. Den finska arbetskraften var stor – men senare kom arbetare också från övriga Europa och till sist från övriga världen. En del av uppgifterna i denna text kommer från boken och Mikael gett sitt tillstånd att här publicera några av bilderna.
Flygbild från 1975. CNH. På Henriksborgsklippan är nu mattfabriken riven – men radhusen är ännu inte byggda.
Under 1900-talet moderniserades varvet, byggdes ut och inriktningen ändrades flera gånger. Kriser kom och gick.
När efterfrågan på oljefartyg ökade under 1960-talet gynnade det Finnboda ända fram till mitten av 1970-talet då marknaden kraschade.
Ägarna var genom åren Bergsunds mekaniska, Sveabolagen, och göteborgsrederiet Saléns.
Saléns övertog även den krisdrabbade Götaverkenkoncernen och namnet blev Götaverken Finnboda AB från 1974. Nu kunde man med 700 anställda bygga fartyg på 35 000 ton dödvikt och 170 m långa. Varvet hade fem flytdockor och tillgång till tre torrdockor på Beckholmen.
De svenska varven gick allt sämre och 1977 tog staten tog över Götaverken, när det inte lönade sig att bygga tankfartyg längre. Även andra fartygsbyggen var olönsamma och Finnboda gjorde förluster.
Finnboda varv 1984. Fotograf Ingvar Lundkvist. Statens maritima muséer. LD99-0312
1978 ville både koncernledningen vid Götaverken och staten lägga ned Finnboda Varv. Men det behövdes ett reparationsvarv i Stockholm både för den vanliga sjöfarten och för den militära beredskapen. Bland annat Nacka kommun köpte mark av varvet och hyrde ut den till varvet som på så sätt fick in pengar. Därmed kunde varvet överleva några år till.
Till slut såldes Finnboda Varv 1988 till ett privat företag som hette Stockholms Industrier AB. Många undrade om det var ett seriöst försök att rädda varvet. Två år senare, 1990, var Finnboda Varvs saga all efter drygt 100 år. Det slutade i konkurs i den lågkonjunktur som då rådde.
Under några år fanns en omskriven klubb för ravemusik med namnet Docklands i en nu riven svetshall.
HSB köpte det gamla varvsområdet 1997 och 2006 var det dags för den första inflyttningen.